<3
Begravningen var verkligen vacker, och det kändes så bra att hela släkten var där. Det var mycket tårar och sorg, men som prästen sa, livet är nästan alltid tvådelat, och vi glimtar på en port med hopp, framtidstro och glädje samtidigt som vi saknar. Jag var med och var kistbärare, och det kändes som om hon gick brevid mig och höll min hand. Vilket har gjort hela processen lättare.
Som jag skrev senast, så rullar vardagen på. Och mycket bra saker händer faktiskt. Jag tänker inte gräva ner mig. Vi har vunnit serien, ska åka ner till Helsingborg imorgon för att kvala, det var hur mysigt som helst att träffa alla kusiner - trots att det var av en tråkig anledning, får mycket lärarvik, får träffa min fina syster, har världens finaste vänner som funnits hos mig nu, anställningsintervju på gång och en riktig sommarlängtan. Har framtidsplaner och drömmar och jag vet att Farmor skulle le åt mig och säga " Åh, va rrroooligt" :)
